Det var en gång... Embryot till Bison föddes någon gång i mitten av 80-talet. Kraftigt inspirerade av den då så aktiva Svenska punkscenen bestämde sig Johan och Tomas för att försöka lära sig spela själva och dra igång ett eget band. Det resulterade i att bandet Greta Stensprongs proteser bildades, dock långt innan någon av dem kunde spela. Attityden var den rätta ,så trots deras oförmåga att hantera några instrument var snart en premiärspelning bokad. Tomas äldre bror kallades in som basist. Fyra låtar spelade GSP på sin premiär som gick av stapeln på en utomhusgala i Åkersberga. Förhoppningsvis är det ingen som i dagsläget som minns att det framträdandet någonsin ägt rum. Tomas brorsa, som ju nästan kunde spela, kände efter den spelningen att de var säkrast att kasta in handduken innan han på allvar blev förknippad med bandet GSP. Han begrep väl inte bättre! Återigen en man kort började man söka ny basist. Lediga basister visade sig vara riktig hårdvaluta i rocksvängen, och de få som fanns hade nog högre ambitioner än att slösa bort sina förmågor på ett så pass odisciplinerat gäng som GSP. Däremot fanns det ganska gott om killar som gärna ville få glänsa lite som gitarrvirutous i ett band. Lösningen blev då att Tomas bytte gitarren mot en bas och en kille som kallades Jonk kallades in som gitarrist. Ny medlem och nytt namn Nu var det dags för ett namnbyte och av någon oförklarlig anledning valde man att döpa bandet till The man in the moon. Jonk var med på ett fåtal spelningar men trivdes nog aldrig riktigt i bandet, kanske för att han var väldigt Roffe Wickstöm-inspirerad. De andra bandmedlemmarna i The man in the moon, hade helt andra inspirationskällor så som Ebba Grön, KSMB och kanske lite Motörhead, Så Jonk fick väl inte utlopp för sina bluesbehov i The man in the moon. Endast ett par dagar före en spelning på Tre Backar i Stockholm tackade Jonk för sig och lämnade bandet. Paniken spred sig snabbt och en hetsjakt på ny bandmedlem tog fart. Efter ett tips från en gammal polare tillfrågades Ove om han hade lust att hantera basen i The man in the moon. Ove tackade ja och har sedan dess varit es riktig klippa i bandet. Tre Backar-spelningen gick ganska bra , trots den extremt korta inkörningsperiod som Ove fick innan det var dags att gigga. Rock `n Roll-gitarrer Efter en tids harvande som tremannaband så utökades The man in the moon med ytterligare en gitarrist. Han hette Benkt och kunde verkligen konsten att leverera ösiga rock n`roll-riff och snabba solon. Musiken fick lite annat stuk sen Benkt kommit med i bandet. Lite tyngre låtar med en del långa instrumentala partier där Benke kunde härja fritt med sin gitarr. Det kändes nu att det var dags att släppa en platta. De demosar som dittills hade skickats hade inte gett något resultat så man beslöt sig för att bekosta hela kalaset själva. Benke hade en hemastudio av det mer avancerade slaget vilken säkert skulle duga att spela in en singel på. Det var tänkt att bli en trespårs vinylsingel men när inspelningen började närma sig sitt slut så började apparaterna att krångla. Det tog sedan så lång tid att få ordning på studion igen så att skivprojektet rann ut i sanden. Benkt flyttade sedan till Skåne och The man in the moon tog en paus på nästan ett år. När det var dags att starta upp bandet igen så kändes det som det var något som saknades i musiken, nu när inte Benkt var med längre. Det fanns då bara ett sätt att fylla ut tomrummet efter Benkes gitarrslingor. Spela snabbare och högre var lösningen och snart hade bandet en helt ny repertoar med låtar som stod sig bra utan en massa finlir på gitarren. Nya demos spelas in. Den här gången i Oves, inte alltför välutrustade studio, den som senare kom att heta "studioovett". Taperna skickades iväg till olika arrangörer och bolag. Snorgrönt Rec. får nys om bandet och erbjuder ett spår på Levande flådd-punksamling-94. Låten "Mannen med mössan i hand" blir första låten The man in the moon får utgiven. "Gubben" får blodad tand av alla de positiva reaktionerna de får på "Mannen med mössan i hand" och bestämmer sig för att släppa en CD-singel. Fem låtar spelas in hos Anders Edenborg i Vallentuna. I samma veva som inspelningen blir klar kommer det ett nytt erbjudande från Snorgrönt och i stället för en egen singel så hamnar alla fem låtarna på samlingen Svinfint. Svinfint resulterar bl.a. i en spelning i Oskarshamns stadspark. Det var en mycket familjär tillställning. En lokal skribent hade inför spelningen intervjuat bandet och ställt väldigt relevanta(?) frågor om vilken sorts glass bandmedlemmarna tyckte bäst om etc.etc. bla bla bla. En glad konsertbesökare gjorde dock sitt bästa för att, tillsammans med bandet, skapa en rockig stämning och stagedivade ner, från den ganska höga scenen, med huvudet före, rakt ner i gräsmattan. Oskarshamnspelningen var The man in the moons första långväga spelning. Tyvärr så kom den lite väl otimad då Tomas nyligen hade blivit tvillingpappa och inte kunde vara borta hemifrån några längre stunder. 40 mil dit, spela, 40 mil hem. En riktig idiotresa. En tuff minigolfsmatch hans dock med innan det var dags gå på scen. Ove vann men det ogiltigförklarades eftersom han inte vill ställa upp på dopingtest. Snorgrönt`s punksamlingar, som var utgivna i sann DIY-anda, inspirerade Tomas till att starta Trapdoor Records.-"Det verkar ju inte va så svårt att prångla ut lite plattor". Det första som släpptes på Trapdoor var en samlingstape i mycket limiterad upplaga. Självklart hade The man in the moon med två låtar. I oktober -96 hade The man in the moon turen att, som reserv, få spela på en Beatbutcher-gala på Kolingsborg i Stockholm. Trots den otacksamma uppgiften att spela som första band så lyckades dom få till ett bra tryck. Efter spelningen gick Tomas runt och sålde "Holy shit..en samlingstape". Då stötte han ihop med eldsjälen Göran "Grottforskan" Eriksson. En mer hängiven supporter av Svensk punk lär vara svårt att hitta. Grottforskan har sedan dess varit ett givet inslag på alla Bison/The man in the moon-spelningar i Stockholmstrakten, så länge det inte är utomhus-spelningar. Han har lite svårt för gräs och sol.-"Punk ska avnjutas inomhus". Något av det sista bandet gjorde under namnet The man in the moon var att spela som förband till det inte, inte helt okända, Oipunkbandet Peter and the test tube babies, på Rockcentrum i Uppsala. Eftersom Tomas, Johan och Ove själva hade lyssnat mycket på Peter and the test tube babies under bandets glansdagar på 80-talet så kändes det extra kul att nu få spela förband till dem. Förvissade om att det skulle komma en massa gamla övervintrade punkrockare och kolla så åkte The man in the moon, glada i hågen till Uppsala för att spela. Vad ingen av dem hade begripit var att Peter and the test tube babies hade sin största publik hos skinnheadsen. Därför kom det väl lite som en chock för dem när de klev in på Rockcentrum och fann lokalen fylld med skinkor. Det blev väl ingen direkt toppenstämning när The man in the moon spelade. Skinsen stod mest och hängde och väntade på sina idoler. Efter c.a. halva giget kom det ialla fall fram några framför scen och röjde lite grann men det visade sig snart att de inte var dans de höll på med uta att det var slagsmål. När slagkämparna bevisat för varann vem som var starkast så drog de sig tillbaka. Efter ytterligare en låt så klev det fram en lite skinnheadstjej till scenen och bad killarna i The man in the moon att sluta spela. Men "Gubben" gav sig inte utan spelade klart sitt gig till publikens stora förtret. Det fanns ju trots allt några i publiken som gillade det som spelades, även om de av förståliga skäl höll sig lite i skymundan. Hösten -96 börjar planerna på en fullängdare bli mer konkreta. Men innan debutcd`n släpps så måste bandet byta namn. The man in the moon kändes helt enkelt inte bra längre. Dels för att alla texter var på svenska och dels för att det var så svårt att uttala när man var full. Efter minst tusen olika namnförlag enades man till slut om Bison. Under sommaren -97 spelar Bison in 15 låtar i Oves egen studio "studioovett". Den 6:e Oktober -97 hålls releaseparty för Bisons fullängdsdebut "Naken, blottad & blek" i Åkersberga motorcyckelklubbs garage i Åkersberga. Det blev en fest där det, till allas stora glädje, serverades både Bisonbira och Bisonbrännvin. Skivans titel är tagen från en gammal The man in the moon låt och den kändes redan från början helt rätt. Hur omslaget skulle se ut var lite svårare attt komma på men det skulle vara något motiv med anknytning till titeln, alltså -naket, blottat och blekt. En kall men solig dag åker bandet och Oves bror Åke iväg till Johans mammas ensligt belägna villatomt utanför Åkersberga. Mor i huset hade fått stränga direktiv om att hon skulle hålla sig hemifrån den här dan. (Undrar om hon inte stod och kikade bakom gardinen ändå?) Ute på gräsmattan klär killarna i Bison av sig nakna och börjar måla sig med teatersmink. Det gick dock åt betydligt mer smink än beräknat. De tuber som hade inhandlats räckte knappt till ansiktet. Som tur var så fanns det en 10-litersburk med vit bindoplast i förrådet. Efter ett fasligt smetande med målarfärgen så sköts det c.a.70 plåtar på de bleka figurerna. De bilder som inte kom med på omslaget är väl bevarade i Bisons hemliga arkiv. Kanske det ska lottas ut lite oretucherade bilder från den fotosessionen någon gång? Åke, som agerade fotograf, var också den som designade och sammanställde omslaget under sin egen etikett "Gorbi design". Plattan fick en massa bra respons från både publik, arrangörer och recensenter och det blev också en del spelningar. Dels så åkte Bison till Gävle och spelade på Snakepit. Ganka bra spelning. Efter giget bjöd arrangören, den legendariska Kiss-fanatikern, Urrke Thunman på pilsner i sin lägenhet, en lägehet som till viss del var som ett riktigt Kiss-museum. Det ösigaste giget var nog i Solna, tillsammans med Köttgrottorna och Charta 77. Det var knökfullt och folk röjde friskt Party i Lindesberg . I Januari -99 släppte Trapdoor samlingen Holy shit...vol.2. Bison hade med två låtar på plattan. Ett av de andra banden på den skivan hette Gulzot. Christer Svensson i i Gulzot var aktiv i musikföreningen ELD i Lindesberg och hade därigenom tillgång till en bra spellokal med PA och allt. Gulzot bjöd in alla övriga band som var med på samlingen till en releasefest i Lindesberg. Banden som kom var såklart Bison och Gulzot. De övriga banden som kom var Kvalster, Filty Mc Nasty, Kurt Olvars Rebeller. Det blev ett riktigt rock `n rollpartaj. Banden fick övernatta i spellokalen så det föll sig helt naturligt med en rejäl efterfest. Fram på småtimmarna, när det tillslut var dags att sova, så visade sig att en lokal supporter dröjt sig kvar i lokalen med inte helt oskyldiga avsikter. Ni som var där vet nog vad som menas? Lindesbergsfolket tycktes ha fattat tycke för Bison. Bandet blev bokat till ELDs festival Augustibuller. Tyvärr hade inte Bison möjlighet att stanna kvar och partaja efter spelningen på festivalen, men spelningen gick riktigt bra och Bison fick sälja en hel del plattor. Nya låtar skrevs hela tiden och 1:a April 2000 påbörjades inspelningen av andra skivan. Även den här gången skedde inspelningen i studioovett. Titel och omslag var inte lika självklara den här gången. Den bild som tillslut blev omslagsbild är ett foto av en tavla som Johan har målat. Johan är lite av en konstnärlig mångsysslare och vid sida av trummandet så målar han tavlor och snickrar konstiga grejer och fantasifulla möbler. Tavlan hängde nere i studion medans inspelningen pågick så det var väl lika bra att den fick följa med linan ut och även hamna på omslaget. Titeln ,som är tagen från texten på "Öken", är väl lite av ett internt uttryckför något som är lite "JävlarannammaPartajTamejtusan".Alltså-Det är mycket som är skit men vi får inte låta oss nedslås för det. Lagom till festivalsommaren släpptes "Yeah Bebappelula Baby". Eftersom skivan blev klar så sent så hann den inte hamna på festivalarrangörenrnas bord förrens programmen redan var spikade.Däremot så fick arrangörerna till Ålemsrocken ett ex av plattan mitt i planeringsarbetet. Så i Oktober bar det av till Småland för att lira på innomhusfestivalen "Ålemsrocken" I övrigt så har responsen på nya plattan varit jäkligt bra så fortsättning lär följa. Var så säker! © Trapdoor Records 2000 - Alla rättigheter Trapdoor records.